Välj en sida

Det har hunnit ikapp mig på sista tiden, det där med att jag lärde mig kartomanti och en del annat flumhittepå i min ungdom.

Jag var runt tjugofem och jobbade som frilans samtidigt som jag pluggade (ni kan se hela den brokiga förteckningen på min LinkedIn-profil), och så kom jag på en idé, att jag ville avslöja sådana där läskiga lögnare som tjänar pengar på människors desperation att ta sig ur depression och jobbiga livssituationer, påstår att de kan se in i framtiden.
Jag såg till att lära mig tillräckligt om deras ”yrke” för att kunna utge mig för att vara en av dem, jobba tillsammans med dem för 19 kronor och 90 öre i minuten, konfronterade sedan ”häxorna” om bluffmakeriet och skrev en artikel om dem och människorna som söker hjälp hos dem, helt orädd och ganska stöddig.

Jag blir glad när jag tänker på det, att jag är en person som inte bara hittar på och påbörjar saker och ting, utan alltid ser till att fullfölja, färdigställa, även om det är tufft och svårt och även om någon blir förbannad.

Det finns många exempel utöver häxgrejen, och jag är ganska stolt över det.

Och jag äger en samling vackra John Bauer-tarotkort som jag lade i en cirkel igår.

Byggde mig några sagor kring symboler bland tomtar och troll, men aspirerar inte på att tala om för omvärlden vad jag ”ser”, just nu.