Är så otroooligt förväntansfull just nu, ser fram emot den här stadsvandringen i Stadsmuseets regi.

Mitt intresse för historia bara växer med åren, och mest intresserad är jag av vad som hände här, i min stad i världen, när mina släktingar levde och verkade i en tid när alla var rädda, som människor är mest hela tiden, för att det är så lätt att glömma att det för varje hatisk, krigisk idiot alltid finns minst en hygglig människa, som vill ha fred och värme, glädje omkring sig.

Det är egentligen de människorna som skriver historia.

Som förmår rätta upp sin tillvaro efter varje krig, bringa ordning i tider av kaos, lära av andras misstag och förhålla sig tillräckligt modiga för att kämpa för jämlikhet och mänskliga rättigheter när andra grinar pessimistiskt om att hela världen är ond.

Rubriken till det här inlägget har jag förresten snott ur en sång som jag gillar och har i min 2019-playlist.