Det finns en scen i filmen Staying Alive med John Travolta, i vilken huvudpersonen, som har en särskild förkärlek för att ströva omkring med en stöddig framtoning, att ”strut”, sparkar upp en dörr och går iväg längs en trottoar med oefterhärmlig finess.

Det var länge en av de allra coolaste filmscener jag hade sett. (Nu nedknuffad från toppen av diverse annat, men fortfarande mycket omtyckt.)

Ibland gör jag själv en ”strut”.

Helst genom huvudstaden, som varit min hemmaplan i nästan 15 år nu, och helst med någon riktigt bra musik i lurarna.

Grrrrönt ljus!

Alla sova på österlig malm, endast EvaEmma är vaken, grubblar över underlig gåta.

Gåtan är främst en text som jag jobbar med, så det är ett ganska delikat problem, men jag fick lite myror i huvudet när jag kom hem och började kolla runt i iPhonens hälsoapp som jag alltid gör på kvällen, för att sammanfatta dagen. Fann att 30 minuter helt saknas i pulshistoriken som min Apple Watch registrerar, och började genast hetsgoogla för att ta reda på om det kan innebära oregelbunden hjärtrytm eller något liknande. (Alltså, förmodligen inte, för mitt hjärta är friskt som en ponnys, men man vill ju ändå kolla…)

Hade egentligen tänkt sova tidigt ikväll eftersom det är en viktig dag imorgon och jag måste vara utvilad, men hälsofixeringsgooglandet ledde mig in på olika avvägar, så jag antar att jag vakar in julen 2019 med gamnacke över mobilen.

Natti natti bloggen!