Jag är en kvinna med två hem just nu, och när jag cyklade så att säga hem hemifrån tidigare idag passerade jag genom den folkfest Stockholm Maraton utgör.

Tänkte då, som så många gånger förr, på hur fantastiskt det är med alla volontärer och eldsjälar som gör ett sådant arrangemang möjligt.

De står i sina gula västar och dirigerar trafik, delar ut vatten, sätter upp plastband, plåstrar om skavsår och håller ordning, och allt det här gör de på sin fritid, utan ekonomisk ersättning.

För att de inser värdet av att hjälpas åt, har förstått att världen blir bättre och roligare när man aktivt bidrar till att saker ska fungera, skänker sin tid och kunskap till projekt som är till glädje för många andra.

Det är så föreningsliv och en stor del av alla världens välgörenhetsorganisationer fungerar, och när jag tänker på det blir jag glad, kan nästan glömma ”krig och elände” en liten stund, sluta gå och dra på oron över hur fan det ska gå med allting i världen när folk inte ens förmår hålla sams i sina egna familjer, kompisgäng och på arbetsplatser. (Jag förstår det allt mindre, ju äldre jag blir.)

Heder och tack åt alla volontärer som stod ute och svettades bredvid de självupptagna hetslöparna i solen idag, ni gjorde verkligen en insats för trivseln i sommar-Stockholm, och utgjorde goda förebilder för hela mänskligheten.


Googlesnodd bild.