Jag hade högt ställda förväntningar på Nour El-Refais monolog Störst av allt som hade premiär igår, främst för att romanen av Malin Persson Giolito är så bra, och för att Netflixserien med Hannah Ardéhn var så bra.

Om Nour El Refai tänkte jag, när jag bokade biljett, mest att hon är en söt, lite rolig komiker som eventuellt skulle sabba autenticiteten med sin skånska.

Men nu är jag omåttligt imponerad av den söta lite roliga komikern som skådespelerska. Och vilka dialekter hon behärskar är det sista man behöver oroa sig för, ”obvi”.

Skynda er att boka biljetter till Störst av allt på Rival, annars missar ni en och en halv timme gripande, omskakande, storslagen dramatik.

Det var många tomma stolar i salongen idag, på föreställningens andra dag. Det förvånar mig.

Det enda jag inte gillade med föreställningen var ljud- och ljuseffekterna, som gav ett taffligt och osynkat intryck, störde monologen snarare än att förstärka.