Välj en sida

Joggade en sväng i Uppsala igår, och det var en odelat underbar upplevelse.
Passerade Ekonomikum, byggnaden jag tillbringade en sommartermin i när jag var ung och oskyldig, hade skrivit in mig på ”HÖKen”, Handelsjuridisk översiktskurs, för att jag ville lära mig mer om immaterialrätt.
Solen gick ned medan jag trampade på, och jag njöt av att andas kall, klar luft, känna krasandet av ett tunt snötäcke under dojorna.
Jag tänkte på ett beslut jag har att fatta, på hur glad jag är att vara tillbaka i Sverige och på att det kommer att ta tid för mig att vänja mig vid att se människors hela ansikten igen, utan munskydd.
I lurarna hade jag en otidsenlig mix av Joan Jett, Tanita Takaram (som jag upptäckte först 2013, tack vare Torbjörn Flygt), Garbage och No doubt, och jag kände mig rimligt spänstig, tycks inte ha påverkats nämnvärt av jetlag eller allmän reströtthet efter hemfärden från Hong Kong (möjligen för att jag hade ynnesten att flyga business class och barnet imponerade på mig genom att förhålla sig glad och nöjd hela resan).
Jag fotade en selfie till Insta (kanalen för något mer personliga inlägg än bloggen, även om jag inte delar med mig av familjelivet eller andra privatsaker) och noterade en skeptisk liten tvist i min mimik, lät den bero.

Apple watchen registrerade en ganska loj kilometertid, men jag var ändå nöjd efter avslutat värv, gjorde den vanliga kalkylen av ”hur snabbt hade jag fullföljt ett maraton om jag hade fortsatt i samma tempo”.

Är nöjd över lag just nu, faktiskt, och tror att 2021 kommer att innebära många glädjeämnen utöver de gamla vanliga.