Välj en sida

Jag läste nyligen hela Sprakfåle-serien i min läsplatta.
Det började med att jag valde en titel ur varje ”generation”, eftersom jag anser det höra till en god litterär allmänbildning att ha ett hum om dem, men sedan gillade jag dem tillräckligt för att fortsätta, och sträckläste samtliga tjugosju delar.
Fann persongalleriet fascinerande (tidstypiskt) stereotypt och handlingen oväntat platt, men främst noterade jag ett återkommande grepp i att ge släktingar och vänner till huvudpersonen utrymme att berätta anekdoter, upplevelser och erfarenheter som är helt fristående, skilda från resten av händelseförloppet i böckerna.
Ett intressant sätt att bjuda in fler dimensioner i texten, och jag lägger det på minnet som ett trick att eventuellt nyttja i framtida produktioner.

Susanne i hushållsskola av Lisa Eurén-Berner.