Postar en liten spontan bonuspost på bloggen idag för att jag vill säga TACK till alla läsare som har hört av sig (jag svarar alla som skriver via Messenger eller kontaktsidan, men ibland tar det några dagar, och just nu när jag står överväldigad av den våg av pepp och omtanke ni levererar får jag nog tyvärr räkna med att vara svar skyldig åtminstone en vecka) efter att ha läst gårdagskvällens uppriktiga inlägg om varför jag har haft en konstnärskris under hösten.

Tyvärr är jag inte bekväm med att berätta exakt vad som har hänt till någon mer än mina allra närmaste (så ont gjorde det i mig, som har textat om det allra mesta sedan jag var i tonåren och upplevt de allra flesta sorters läsarreaktioner, från lite weird till komplett jävla galna) men jag uppskattar ändå att ni läser vad jag skriver, bryr er, uttrycker ert deltagande.

TACK!

(Jag skulle lägga till emojihjärtan om det inte vore fullständigt mot mina principer att slaska runt med dem i publicerad text, så ni får en gullig googlesnodd bild i stället.)

Ni är tydligen fler än man skulle kunna tro som kan läsa vad jag verkligen skriver, EGENKLIEN, inte projicerar något annat på mig och mina texter, och det är fint att tänka på.