Okej, plötsligt händer det!

Sedan både min friiidrottsliga (tämligen medelmåttiga) karriär och (tämligen misslyckade) handbollsdito lades på hyllan (redan i tonåren), krav magan övergavs efter en oerhört skadehärjad säsong, PT-satsningen slutade med en kraftig överansträngning (JAG ÄR INGEN MASKIN, JAG ÄR KVINNA!), tennisen och squashen alltid gör mig så beroende av att hitta en någorlunda jämn partner och all annan träning är så överjävligt tråkig har jag gjort en allvarlig djupdykning bland mina intresseområden och hittat MY TRUE CALLING när det gäller fysisk aktivitet.

Den är cardio, koncentration, koordination, rytm- och taktkänsla, med vissa inslag av styrka, och jag är helfrälst.

Folkdans, säger jag bara.

Varför slutade vi att mötas i vägskäl och skutta omkring i armkrok till hejig fiolmusik? Det är ju askul!

Jag trivs verkligen på träningarna, och har goda förhoppningar att hänga i längre än jag brukar med nya träningsformer.

Tyvärr är jag inte tillräckligt slipad för att bjuda på bild- eller filmmaterial från min nya hobbyverksamhet ännu, så ni får nöja er med en svettig efterselfie från gårdagens session.

(Folkdräkter har bara de allra skickligaste.)