Runt ena handleden har jag tio armband.

två av dem finns orden jag försöker fokusera mest på just nu.

Det finns så mycket som kräver sin kvinna i fråga om att beskrivas och berättas, och jag mumlar ”challenge accepted” ned i jackans krage, går ett varv runt Vasaparken efter dagens och innan kvällens jobb, samlar tankarna.

Observerar strax senare att jag alltid kommer att vara en sådan där som kliver in med skorna på, och att det är ganska jobbigt ibland, men oftare en trygghet, det att alltid veta var man står, kunna lita till sig själv och det man ser och hör, som blir tydligt först när man textar om det.