Det är inte alls svårt att skriva böcker.

Det kräver bara lite tid, livlig fantasi och viss talang eller utbildning i svenska språket.

Däremot är det ganska svårt att skriva bra böcker, i bemärkelsen böcker som fler än något hundratal läsare gillar.

Jag gör mitt allra bästa för att lyckas med det konststycket, sedan några år tillbaka inom genren ”ungdomsböcker”, och till min hjälp har jag inspiration och lärdomar hämtade från böcker av mina egna favoritförfattare och tillika förebilder.

Som vuxen har jag gillat böcker av Per Anders Fogelström, Sophie Kinsella, Vilhelm Moberg och Majgull Axelsson bäst, men när jag var yngre var favoriterna Mats Wahl, Anita Eklund Lykull och (självklart) Astrid Lindgren.

Jag hade också stor glädje av de idrottsromaner Bengt-Åke Cras skrev, och de amerikanska ”tvillingböckerna” i Sweet Valley-serien som trycktes i mångmiljonupplagor under 1980- och 1990-talet.

Gemensamt för de böcker jag helst läste när jag var i tonåren var ett högt tempo i handlingen, självständiga huvudkaraktärer och ett omväxlande, inte överdrivet dialektalt eller tillgjort ”ungdomligt” språk.

Jag gör så gott jag kan, således, med att hålla mig till det, och jag är lyckligast i världen om bara någon, eller kanske i alla fall tre, läsglada samtida teens gillar det jag skriver.

Vi får väl se, inom kort, hur det blir med det! (Och ja, det är klart som fan att jag är nervös, men jag försöker se det som att jag mest är spänt förväntansfull…)