Jag har en tendens att hänga upp mig på ett för min ålder ganska udda låtval i perioder, och senast var det Phantom of the opera som åt sig in i mina närståendes hörselgångar genom min försorg.

Sedan några dagar tillbaka har jag dock Tommy Körbergs Fait Accompli på Spotifyrepeat och sjunger den med mycket magstöd i duschen strax innan klockan fem varje morgon. 

”Böcker å sååååånt hämtar du seeeen” liksom, och eftersom min franska inskränker sig till de gamla vanliga snuskorden och ett ”bonjour” med kraftig brytning får jag inte riktigt till titelraden, men jag gillar verkligen känslan i sången, hur uppbrottets vånda låter i en nykter backspegel liksom.

En del texter når mig verkligen i mitt inre, så där på riktigt, och dem gillar jag att hålla fast vid och återuppleva så ofta jag kan.
Därför var mina garderobsdörrar fulla av fasttejpade Boyedikter när jag var i tonåren, och därför har jag ett Jack Kerouac-citat på framsidan av min ekonomipärm.

Men sjunger i duschen, oavsett låtval, gör jag bara när jag är riktigt kär och glad.


Googlesnodd bild.