Idag ska jag undervisa en större grupp människor i HLR för första gången. (Blev ju certifierad instruktör ganska nyligen.)

Det känns lite nervöst men mest kul.

Och det känns viktigt, i enlighet med att vara en människa som gör gott.

Det är så väldigt väldigt viktigt att människor vågar ingripa i krissituationer och hjälpa varandra, inte står skrämt handfallna och låter det allra värsta hända.

(Rubriken? Men kom igen, växte ni upp under en sten i skogen?)