Jag borde släppa taget.
Jag borde sluta obsessa.
Jag borde inte vara en sådan neurotisk perfektionist.
Jag borde acceptera den stora självförtroendekrisen som den naturliga del av en skapandeprocess som den är.
Jag borde sluta läsa ihjäl tredje delen i Tebbetrilogin.

Men det gör jag inte.
Jag pillar och petar, ändrar och ändrar igen.
Snart är jag klar. Kanske.