När jag skriver föredrar jag att lyssna på musik som inte bara är ljud utan också innehåller texter som betyder någonting, säger någonting.

Eldkvarns texter är ett föredöme, liksom Lundells och några till, och de senaste dagarna har jag haft Karin Boyes tonsatta dikter i lurarna mest hela tiden.

Klickar fram Största skvallret i stan nu, när jag ska skriva ett känsligt stycke i slutet av andra boken i serien om Tebbe, och ämnar ha den på repeat tills jag har skrivit klart.

  
Telefonen ringer
Det är du igen
Vad är det jag ska säga
Vad är det nu som jag har gjort
Dina tårar rinner

Jag kan inte hjälpa dig nu när alla har sett dina kort
Man pratar om dig i hela stan
Och det sägs att du går med rykten och förtal
….
Du får ta det som det kommer
Ensam ibland
Ropa inte högt så fort en sjöman går iland
Vakta din tunga men håll den vass
Man pratar om dig i hela stan