Under hösten har jag följt varje avsnitt av Vår tid är nu och Innan vi dör, och tyvärr upplevde jag att båda serierna sjönk i kvalitet under säsongen.

Innan vi dör blev alldeles för våldsam, och även om Stefan Sauks skådespeleri innebar ett lyft för handlingen tycker jag att hela grejen med ”Kretsen” var långsökt och taffligt påhittad.

Innan vi dör retade gallfeber på mig med beslutet att inte låta karaktären Nina åldras utseendemässigt (jag inbillar mig att skådespelerskan Hedda Stiernstedt viftade kokett med handleden vid kontraktsskrivningen och sa att hon ”vääääägrar å se gammal ut” eftersom min bild av henne, baserad enbart på hennes skådespelarinsats, är att hon är ett fåfängt våp som inte förmår prestera mer än ett enda ansiktsuttryck; söt och menlös), tillsammans med de tillgjorda dialogerna.

Men jag såg som sagt ändå alla avsnitt.

Det är tid jag aldrig får tillbaka, men jag kan ju i alla fall delta i samtalet om serierna, hålla mig med åsikter om dem. Det är ett skäl så gott som något att uppleva saker och ting, ibland.

Bilderna har jag snott från SVT Play.