Jag gjorde en liten dagsutflykt till Norröra nyligen, för att jag ville se inspelningsplatsen för Vi på Saltkråkan.

Det var något av en besvikelse.

Överbebyggd liten ö liksom, med fula sommarhus på varje kvadratcentimeter. (Inte alls som i den karga småländska skärgården, vilken jag och min familj guppade omkring i med en mycket liten motorbåt under större delen av min uppväxt. Ibland är landsbygden bättre än staden.)

Men platsen för den missförstådda författaren Melkers sommarvistelse och hans dotters sökande efter true love fanns kvar, och såg faktiskt riktigt filmiskt idyllisk ut.

Jag gillar barnböcker som man kan upptäcka ett vuxenperspektiv i när man är lite äldre. 
De är inte många, men Saltkråkan hör till dem, liksom lejonparten av alla andra Astrid Lindgren-stories.