Reser till Småland ikväll, med tåg och buss.

Har två politiska texter, sprungna ur ratade darlings i ett större projekt, som jag överväger att publicera, men inväntar rätt tillfälle.

”Sanningen är ibland en fågel som sitter på människans axel och flyger iväg, om någon kommer allt för nära” skrev ju Björn Ranelid en gång.

Kollade bloggstatistiken nyss, och ni är ju ganska många. Nästan dubbelt så många som för ett år sedan. Men ni kommenterar inte, bara följer. Passivt, om nu läsande kan sägas vara passivt.

Jag trivs ganska bra med det, tror jag.