Bjuder på en bild från tisdagens tillkännagivande av årets ALMA-pristagare i Filmhuset.

Jag var till min stora glädje inbjuden, och gick dit i mina rosa sneakers.

-Vad har du för bakgrund? frågade en person jag presenterades för i minglet, och jag blev lite ställd, visste inte riktigt vad jag skulle säga (typ ”arbetarklass, universitetsutbildning” eller ”lantlig”?) men svarade med att redogöra för vad jag arbetar med.
-Men du är väl kulturvetare? frågade personen då, som om allt annat vore uteslutet i sammanhanget.

Jag lekte med tanken på att återgälda förolämpningen med ett ”Nä, jag har ett riktigt jobb”, men hejdade mig.

För trots att jag har studerat både teatervetenskap, teaterhistoria, filmvetenskap, barnkultur, litteraturvetenskap och några andra ”kulturvetenskapliga” ämnen på universitetsnivå har jag ett normalt folkvett, ett grundläggande hyfs och en allmän artighet som utpräglade kulturkärringar av båda könen saknar när de plumpt och burdust avkräver folk en redogörelse för exakt vilka (helst smala smala) utbildningar de har under bältet att hävda sig med.

Jag är glad att jag fick veta lite om Bart Moeyaert i alla fall. Har inte läst någon av hans böcker men ska göra det nu.
Efter tillkännagivandet av honom som årets pristagare spelades telefonsamtalet mellan honom och juryn som ägt rum tidigare under dagen, när han fick det glädjande beskedet, upp, och han lär oförställt glad och upprymd. Härligt.