Jag vet att jag var jättekaxig inför att besöka spåmännen och deras tusenåriga traditioner vid Tempel Street igår kväll, men sedan hoppade kompisarna som skulle ha följt med av, och jag fick några varningar om att ”det kan vara ganska läskigt”.
Och sedan närmade jag mig den mytomspunna gatstumpen, fick lite konstiga vibbar (inte minst av all rökelse), fattade posto lite i skymundan i trakten av en ”siare” som enligt en skylt välkomnade engelsktalande, för att om möjligt få tillfälle att tjuvlyssna på någon annans session.
Strax senare träffade jag två skakade amerikanskor som hade fått ”veta” sina exakta dödsdatum, och då drog jag med mig mina öron därifrån, gick till en annan turistfälla och shoppade lite i stället.
Köpte två underbara Louis Vuitton-sjalar (fullständigt äkta, naturligtvis, vad trodde ni?) och några glittriga armband.
Är väldigt nöjd med kvällen, och nöjd med att min livslinje är fortsatt höljd i dunkel, ett mysterium bortsett från den writers fork jag upplystes om en gång i ungdomen.