Välj en sida

Idag ska jag börja läsa Lena Nymans sammanställda dagböcker och brev från åren mellan 1962 och 1974.

Har sett fram emot det, eftersom hon intresserar mig som person, inte minst med anledning av sin brokiga yrkeskarriär och omvittnat höga intelligens.

Det finns så många sagolika berättelser att hämta i konstnärliga arbetarklasskvinnors liv, och det gör mig glad när de får utrymme, tillfälle att breda ut sig över kultursidor och i pretentiösa bokcirklar.

Dagboksskrivande är sedan länge en konstform som ligger mig varmt om hjärtat, och även om jag aldrig skulle låta publicera mina egna volymer (det är ett tämligen digert arkiv vi snackar om, med detaljerade redogörelser för i stort sett varje vecka av mitt vuxenliv med start redan i tonåren) uppskattar jag verkligen att ta del av den rått autentiska prosa andra har presterat i sina tidigare hemlighållna anteckningsböcker.

Om du också är intresserad av just Lena Nymans inre liv kan jag varmt rekommendera biografin Jag vill ju vara fri av Annika Persson, från 2013.