Det finns två ord jag ofta vill säga till människor i min omgivning men biter ihop om av artighetsskäl.
”Prata snabbare!”
Och vad jag egentligen menar med det är ”uttryck dig tydligare” eller ”fokusera rätt”.
Det finns inget som stressar, stör och irriterar mig mer än att behöva lyssna på flera minuters loja redogörelser för ointressanta detaljer innan den som talar kommer till sin poäng eller sitt egentliga ärende.
Jag har ingenting emot några kallpratsfraser i anslutning till ett i övrigt formellt samtal, uppskattar tvärtom vänligheten i att observera sin medmänniskas status som just människa i sammanhang som rör opersonliga saker, men jag STÅR INTE UT med omständligheten en osorterad svamlare utsätter mig för i situationer som kräver tidseffektivitet och rak, tydlig kommunikation.
Den velighet och det tappade fokus ett sådant snack ger uttryck för får mig mig att känna djup besvikelse över mänskligheten.
Sedan jag var nitton år har jag arbetat med textbearbetning, och nästan lika länge har jag haft tillfälle att observera människor och deras ordval i yrkesrelaterade säkerhets- service- och ledarskapssituationer, så möjligen är det därför mitt tålamod med ”öööö” och ”alltså så hära, jag ba tänkte, eller jag vet inte typ” är mycket begränsat.
Jag vill redigera textremsorna som kommer ur andras munnar, korta ned och snygga till, rätta upp, ordna till, klä i reglementsenlig uniform.
Men det kan jag ju inte, så allt jag kan göra är att vakta min egen tunga…

Paris Geller, en kvinna med koll på sina words per minute och en god förebild för oss alla i många avseenden.