Shoppade tillsammans med en kompis, och sprang på en alldeles utmärkt selfiespegel medan hon provade jeans.

När jag får tillfälle att granska min kropp på det ingående sätt som fotot ovan inbjuder till tänker jag ofta på några rader ur en av Vilhelm Mobergs romaner.

Han skriver om en arbetsam kvinna i 1800-talets Småland som vid ett tillfälle berättar om sitt arbete på åkrarna och med sitt torps djur, beskriver de tidskrävande slitsamma sysslorna i stora drag och sedan tillägger ”jag är minsann kropp för att klara av’et”.

Så är det med mig också.

Jag är ingen underskön liten skogsälva, utan någon som står rak i ryggen och jobbar på, ”är kropp för att klara av’et”.