Creepy barnkultur

Det finns en sång i en svensk barnfilm som får håret på mitt huvud att resa sig. Den är så djupt ödesmättad och sorglig, blir direkt obehaglig med den naiva barnröstens kontrast mot Allan Edwalls djupa stämma. (Men det är bara när jag ser Lejonkungen jag börjar...

Bara för polare! (Eller nja, alltså, folk jag vet vilka de är…) Men ha lite tålamod så kommer nya texter om gamla tider, till ALLA!

Alla bloggläsare äga tyvärr ej tillträde på mina Facebook och Instagrammarker, eftersom de är förbehållna människor (ibland företag) jag kan identifiera IRL och känner (till) på något sätt, och det innebär att många av er missar riktiga guldkorn. Bjuder på några nedan...

Postumt

Gillar den nya Jerry Williams-låten som dök upp på Spotify för några dagar sedan. Och jag rekommenderar alla som inte har läst ”Jerrys” självbiografi från 1992 att läsa den.