När jag var i tonåren och bodde hemma med mina föräldrar och syskon gick vi plötsligt, från en dag till en annan, från att vara en familj med endast tre tevekanaler (som visade nyheter, sport, välgjorda public service-dokumentärer, Rederiet och Skilda världar, i den ordningen) till att vara en familj som hade massor av tevekanaler.
Jag inser att det är en händelse som är mycket svår att förklara för alla som är födda efter 1989 (jag är född -84), men det var verkligen livsomvälvande.
Plötsligt fanns dokusåporna Big Brother och Bachelor i vår begreppsvärld, och jag minns den första säsongen av svenska Bachelor som jag och mina systrar (av någon anledning föredrog lillebror sportkanalerna) följde tillsammans.
Vi var i högform, lade kommentarspår som fick oss att rulla omkring på golvet i skrattattacker, valde favoriter att hacka på och var riktiga mean girls som inte skadade någon eftersom tevekaraktärerna inte hade en aning om hur vi trashade deras högblankt foundationkladdiga pannor och spåniga gräl.
Jag saknar den tiden.
När dokusåpor var ett mysigt, mycket internt prata-bakom-ryggen-på-folk-som-inte-har-en-aning-event under vilket jag kunde uttrycka mig som jag bara gör i slutna rum med mina allra närmaste.
Det är därför jag har beslutat att inte skriva om årets Bachelorsäsong i bloggen.
Det förtar lite, eller egentligen ganska mycket, av nöjet med att kommentera och analysera när jag måste balansera mellan vad jag egentligen tycker och vill säga och vad som är moraliskt försvarbart att uttrycka i en offentlig text.
Särskilt när själva huvudtemat är slampor som bjuder ut sig för en medelmåttig man. (Det vore ju inte bättre om huvudpersonen i stället för högst medioker var smartare, roligare eller mindre tatuerad, men ni hajar säkert vad jag menar.)
Jag har sett första avsnitten som finns på C More nu, men eftersom ni bloggläsare inte är mina systrar får ni tyvärr inte veta vad jag tycker om ögonfransarna och allt annat som flaxar runt utan värdighet i programmet den här säsongen.

Nöjer mig med att upprepa vad jag har skrivit tidigare i olika ordalag:

Det är fruktansvärt att det går att profitera på unga ointelligenta människor på det sätt som produktionsbolagen bakom teveprogram som Bachelor gör.
Det finns helt klart ett värde i att programmen sänds, om inte annat för att visa upp flickorna med långa ögonfransar som de avskräckande exempel de är på allt man som kvinna bör undvika att bli eller vara, men än mer är det sorgligt att låta dem göra sig löjliga inför de garvande och häcklande massorna.

Jag har en annan programidé som något produktionsbolag borde plocka upp, och som jag mer än gärna skulle programleda! (Jag har ju faktiskt, till skillnad från i stort sett alla som jagar rosor från män i teve, en utbildning, bland annat inom teveproduktion.)

Man borde casta ett sådant där gäng kvinnor, ointelligenta, ansträngt vackra och fnissiga (och aggressivt självsäkra på det där sättet som bara ointelligenta, ansträngt vackra och fnissiga tjejer kan vara aggressivt självsäkra), som om de skulle skickas till något hus med pool för att tävla om en kille, men sedan överraska allihop med några veckor av en helt annan upplevelse.
Skicka dem till det där typiska harempoolhuset, men tillsammans med ett gäng gymnasielärare, yrkeskvinnor, terapeuter och kuratorer. Låt dem sedan göra en insats på området personlig utveckling, lära sig skillnaden på att vara ett karltokigt osjälvständigt, grälsjukt våp och en vuxen, ansvarstagande kvinna med ett jobb, ett ordförråd större än ”ah men typ ba liksom fuuuck va” och en klädstil som innebär att täcka de mest privata kroppsdelarna.

DET är ett program jag skulle tycka om att se!

För jag gillar faktiskt inte att titta på svenska Bachelor i år.
Den här säsongen är ännu äckligare än tidigare säsonger.
Om det inte är så att jag har förändrats i grunden, mognat ur mean girls-fasen och plötsligt blir mer oroad än road när jag ser en obildad kvinna förlöjliga sig.

Och det kan väl ändå inte vara möjligt?

(Första bilden i det här inlägget tillhör C More som skickade den till mig i ett mejl, och den andra har jag googlesnott.)