Idag är det den 24 december, Jesus födelsedag.

06.00 väcker mobilens alarm mig.

Jag ringer min man i Hong Kong (klart bättre på alla sätt än er man i Moskva), och ligger kvar i sängen en stund, scrollar i mina sociala kontons flöden bland bebisar i tomteluvor, ambitiösa och instagramvänliga välgörenhetsinsatser för hemlösa, polare som jobbar hela julhelgen på sina alldeles vanliga jobb, bär hela samhället på sina axlar så att sjukvården, infrastrukturen och lag och ordning kan fungera precis som vilken dag som helst, trots att en del av oss tar ett par dagar att bara tänka på oss själva, gå in i en liten egoistisk mysbubbla att hållas i med det vi håller kärt.

Klockan 07.00 äter jag frukost framför Tom Alandhs julkalender i pyjamas, och sedan joggar jag en kort sväng.

Strax senare går jag helt in i dimman med en text, ackompanjerad av världens bästa julplaylist, nyligt uppgraderad med Lundells Stockholm i december.

Det blir korta avbrott för kontakt med vänner och familj, men i övrigt jobb-jobb-jobb-jobb-jobb med ord som ska bli meningar som kanske kan bli bok, och vid min sida finns minst en chokladask, någon form av lunch (hela frysen är full av pizza och allt möjligt annat som funkar att slabba i sig utan att man behöver flytta blicken från skärmen) och så småningom den hoppets glädje som kan väckas av stjärnor i öst eller texter som faktiskt blir klara, efter mycket möda och en del besvär.

Klockan 19.00 börjar Karl Bertil Jonssons julafton på SVT, och det har alltid varit julens viktigaste tradition för mig.

Då, exakt klockan 19.00, när Arne Domnerus musikslinga ljuder i det Anderssonska hemmet och förkunnar julens höjdpunkt anno 2019, ämnar jag vara klar med det textprojekt som slingrat som en nervös kopparorm i vänstra ventrikelkammaren jättelänge, ha hällt den ur mig med varje kommatecken på rätt ställe, emfas i rätt kapitel och lagom slack på vissa detaljer.

Då ska jag andas ut, en liten stund, och njuta av julfriden.

Sedan ska jag öppna julklappen som jag har köpt till EvaEmma från EvaEmma (och sneglat längtansfullt mot i nästan två veckor), sova ut ordentligt, och vara allmänt nöjd med mig själv.

För mig är det en verkligt god jul.

Och jag hoppas att DU, bästa läsare, också har en verkligt mysig och avkopplande jul. Men om du inte är alldeles uppslukad av dans runt granen och Kalle Anka och fettranden på skinkan hela dagen rekommenderar jag dig att kika in här på bloggen en gång till under julaftonen, eftersom något ganska kul och lite överraskande kommer att dyka upp någon gång framåt lunchtid.