En mycket gammal släkting till mig ”sätter tummen i bibeln” ibland, och tycker att hen får goda råd och inputs på det sättet.

Jag gör ungefär likadant då och då, när jag saknar inspiration.

Rycker ut något av Boye, Lundell eller Fogelström ur hyllan, slår upp en slumpmässig sida.

Det gör mig alltid glad, inspirerad, upplyft, när jag blir påmind om att det går att sätta ihop ord på ett sätt som blir så in i helvete bra, om man inte är rädd för stora uttryck.