Idag reser min älskade man tillbaka till Hong Kong efter några dagars ledighet i Solna, och jag är naturligtvis orolig för honom i dessa Coronatider, men har sagt till honom att andas sparsamt och är av den fasta övertygelsen att Gud håller sin hand över barn, dårar och de barnsliga dårar till äventyrare som söker sig till flygbranschen.

Det finns flera verkligt lyckliga omständigheter i mitt liv.
Några har jag fått, helt gratis, som en schyst familj och så där, och andra har jag skaffat mig alldeles själv.
I den sistnämnda kategorin finns min man och min karriär. (En vän rättade mig nyligen när jag talade om ”mitt yrkesliv”, menar att jag bör säga ”karriär” för att inte förminska mig själv, men jag tycker att det känns lite snobbigt, förmätet.)

Både mannen och karriären är i alla fall de allra bästa av sitt slag, passar mig som vore de designade för min unika (och bitvis tämligen enerverande) personlighet, och jag är så väldigt glad att de funkar bra tillsammans.

Mitt äktenskap har aldrig krävt att jag gör avkall på min karriär, och jobben har aldrig satt käppar i hjulen (jetmotorerna) för mina och min älskades resor och andra intressen.

Det är en ynnest att leva ett liv som saknar konflikter av den arten, och jag påminns om det varje gång jag hör någon gnälla över sitt ”livspussel”.

Mitt liv är alltid okomplicerat som en Pugh-sång i en jämförelse.

Lucky me, även om jag just nu skulle vilja försena dagens avgång till HKG åtminstone ett dygn…