Har fallit handlöst för norska serien Hjem til Jul på Netflix.

De första avsnitten har ALLT av igenkänning (jag skrattade ihjäl mig när småbarnsföräldrarna påstod att deras trötthet är en heeeelt annorlunda trötthet än andra människors trötthet, och när alla på arbetsplatsen sa att de ”måste vara lediga på julafton för att de har barn” och förväntade sig att de barnlösa frivilligt tar deras skift) och roliga awkward moments en kvinna av självständig yrkesfokuserad art som upplevt längre perioder av singelliv kan önska sig, och jag kommer nu att ägna mig åt ett bingewatchande av sällan skådat slag, vika varje ledig stund åt charmiga Johanne och hennes jakt på en hygglig dejt.