”Hallå världen” brukade mina föräldrar säga till mig och mina syskon när vi var små, för att uppmana oss att uppmärksamma vad som hände runt omkring oss, hålla upp dörren åt den som går bakom och så där.
Det brukade vi håna och förlöjliga dem för, men idag inser jag att det är den främsta orsaken till att jag har rimligt bra empatisk koll på min omgivning, inte är ohövlig på ett slentrianmässigt sätt, som många andra är av ohejdad vana. (Det är både en förbannelse och en välsignelse, men det var inte det jag tänkte skriva om nu.)

Idag har jag vaccinerat mig mot årets influensa och lunginflammation, inte bara för att bespara mig och min arbetsgivare onödiga sjukdagar, utan också med tanke på just resten av världen och hur man kan göra den lite bättre för alla.

Det är jätteviktigt att vaccinera sig mot allt som det går att vaccinera sig mot.

Det är möjligt att det inte är att betrakta som en stor katastrof för de allra flesta av oss att bli sängliggande med influensa några dagar, men för en del människor som har nedsatt immunförsvar, till exempel cancersjuka som behandlas med cellgifter eller barn som är klena och sköra på något sätt och inte kan vaccineras, kan ett influensavirus innebära döden. Döden. På riktigt.
Det är något som alla vaccinmotståndare skiter i.

Jag fattar inte varför inte alla människor som har möjlighet att vaccinera sig och sina barn gör det.

För att det gör ont? Det gör det inte.
För att sprutan ser läskig ut? Titta inte på den då.
För att det kostar 280 kronor? En karensdag är betydligt dyrare.
För att man inte hinner? Det tog mindre än fem minuter för mig att kliva in på husläkarmottagningens dropin-tid, fylla i formuläret, betala och bli stucken.
För att man ”har hört någonstans” att man kan få jobbiga biverkningar av en influensavaccination? Enligt alla experter i ämnet är det väldigt ovanligt.

Vaccinera mera, säger jag bara!

Häshtägg safe.

(Påmindes förresten om att jag har en smal midja idag, när jag klädde på mig jeans och en grå T-shirt från Victorias Secret som legat bortglömd i garderoben ett tag. Obsessar så ofta över min mage att jag glömmer resten av kroppen och dess perks.)